Drömmarnas fabrik
Som brukligt nu för tiden så blev det resa ner till Spanien under vinteruppehållet för att stilla fotbollsabstinensen med Spaniens hetaste derby. Denna gång skulle det bli extra kul då en kär SI-vän spenderat vintern nere i Sevilla för att plugga spanska(även fast ölen bevisligen fått gå före studierna). Vi va 10 pers som skulle åka ner för att hälsa på vår bror och våra vänner i Biris Norte, dock gjorde diverse omständigheter att vi till slut bara blev sju personer som åkte ner och slöt upp.
Vi kom fram sent på torsdags-natten och åkte till vår lägenhet utanför Sevilla, precis vid stranden. Dagen efter väcktes man av ett underbart väder, solen sken och det kändes nästan som sommar, det va dags att åka upp till Sevilla igen för att träffa fler av våra vänner än de som mött oss på flygplatsen och för att köra en rejäl festnatt kvällen innan derbyt. När vi hade styrt vårt vandrarhem så va det dags att ta sig mot Estadio Ramon Sanchez Pizjuan, tanken var att vi skulle haka på lite tifofix och sen göra stan. Men som vanligt i Spanien så blir det inte riktigt som man tänkt sig, saker blir som de blir. Istället för tifofix så blev det ölning och pubrund med en mindre klick Biris Norte innan vi drog vidare till kvällens festställe där vi även skulle möta upp resten av gruppens kärna samt ultras från Modena och Sampdoria. Språket är alltid en barriär till en början, men efter intag av diverse substanser så funkar allt. Festandet pågick fram tills det började ljusna för de flesta av oss utom han som lyckades däcka på toan tillhörandes klubben.
Dagen efter va trögstartad, skönt då med ett derby som börjar kl 22, i kontrast till här hemma där man vill spela högriskmatcher 12:30. Utanför arenan va feststämningen inte lika påtaglig som tidigare år då polisen va rejält på tårna. Troligtvis ett resultat av den attack som Betis ultras hade gjort bara några dagar tidigare på Biris lokal. 20 grönvita hade försökt storma Biris lokal, men de åtta Sevilla som befann sig i lokalen hade stått emot bra och till slut hade allt Betis utom en lämnat lokalen. Den som va kvar hade då dragit kniv och det hela hade slutat med att han själv blivit knivhuggen, något som alltså gjorde att polisen hade stenkoll på alla som besökte lokalen samt alla ultras runt arenan. Nåväl, vi svenskar körde på iaf, rom och cola inhandlades och dracks öppet på gatan tills det va dags att gå in på arenan. Till den norra läktaren säljs det inga lösbiljetter utan det är uteslutande för Biris medlemmar så som tidigare år fick vi ta oss in genom långsidan efter att Biris capo styrt in oss och de andra gästerna.
Tifot föreställde Sevillas arena tillsammans med drömmarnas gud med texten Drömmarnas Fabrik, banderollen va dock inte orginalet då den hade blivit förstörd av en bengal i samband med Betis stormningsförsök. Stämningen på matchen va ungefär som utanför, lite sämre än tidigare och spelet på planen påverkade givetvis en hel del. Sevilla förlorade ett hemmaderby för första gången på 12 år, resultatet blev till slut 1-2.
Efter matchen va det nog bara vi svenskar som fortfarande ville festa, men våra värdar krigade för att hålla oss nöjda, men till slut gav de upp och vi drog vidare för ännu en kul kväll som slutade runt sju-snåret på morgonen.
Vi hade några dagar kvar i Spanien och drog oss ner till strandlägenheten igen och njöt av att inte behöva ha på sig vinterjacka varje gång man gick utanför dörren. Sista dagen skulle det blivit ett besök i lokalen, men pga incidenten tidigare så gick det inte då polisen hade span på lokalen och den va mer eller mindre off limits för tillfället.
Gracias por todo, luego nos veremos de nuevo,
Dale Sevilla, Dale AIK!
Vi kom fram sent på torsdags-natten och åkte till vår lägenhet utanför Sevilla, precis vid stranden. Dagen efter väcktes man av ett underbart väder, solen sken och det kändes nästan som sommar, det va dags att åka upp till Sevilla igen för att träffa fler av våra vänner än de som mött oss på flygplatsen och för att köra en rejäl festnatt kvällen innan derbyt. När vi hade styrt vårt vandrarhem så va det dags att ta sig mot Estadio Ramon Sanchez Pizjuan, tanken var att vi skulle haka på lite tifofix och sen göra stan. Men som vanligt i Spanien så blir det inte riktigt som man tänkt sig, saker blir som de blir. Istället för tifofix så blev det ölning och pubrund med en mindre klick Biris Norte innan vi drog vidare till kvällens festställe där vi även skulle möta upp resten av gruppens kärna samt ultras från Modena och Sampdoria. Språket är alltid en barriär till en början, men efter intag av diverse substanser så funkar allt. Festandet pågick fram tills det började ljusna för de flesta av oss utom han som lyckades däcka på toan tillhörandes klubben.
Dagen efter va trögstartad, skönt då med ett derby som börjar kl 22, i kontrast till här hemma där man vill spela högriskmatcher 12:30. Utanför arenan va feststämningen inte lika påtaglig som tidigare år då polisen va rejält på tårna. Troligtvis ett resultat av den attack som Betis ultras hade gjort bara några dagar tidigare på Biris lokal. 20 grönvita hade försökt storma Biris lokal, men de åtta Sevilla som befann sig i lokalen hade stått emot bra och till slut hade allt Betis utom en lämnat lokalen. Den som va kvar hade då dragit kniv och det hela hade slutat med att han själv blivit knivhuggen, något som alltså gjorde att polisen hade stenkoll på alla som besökte lokalen samt alla ultras runt arenan. Nåväl, vi svenskar körde på iaf, rom och cola inhandlades och dracks öppet på gatan tills det va dags att gå in på arenan. Till den norra läktaren säljs det inga lösbiljetter utan det är uteslutande för Biris medlemmar så som tidigare år fick vi ta oss in genom långsidan efter att Biris capo styrt in oss och de andra gästerna.
Tifot föreställde Sevillas arena tillsammans med drömmarnas gud med texten Drömmarnas Fabrik, banderollen va dock inte orginalet då den hade blivit förstörd av en bengal i samband med Betis stormningsförsök. Stämningen på matchen va ungefär som utanför, lite sämre än tidigare och spelet på planen påverkade givetvis en hel del. Sevilla förlorade ett hemmaderby för första gången på 12 år, resultatet blev till slut 1-2.
Efter matchen va det nog bara vi svenskar som fortfarande ville festa, men våra värdar krigade för att hålla oss nöjda, men till slut gav de upp och vi drog vidare för ännu en kul kväll som slutade runt sju-snåret på morgonen.
Vi hade några dagar kvar i Spanien och drog oss ner till strandlägenheten igen och njöt av att inte behöva ha på sig vinterjacka varje gång man gick utanför dörren. Sista dagen skulle det blivit ett besök i lokalen, men pga incidenten tidigare så gick det inte då polisen hade span på lokalen och den va mer eller mindre off limits för tillfället.
Gracias por todo, luego nos veremos de nuevo,
Dale Sevilla, Dale AIK!
Kommentarer
