ÅRSMÖTE
På måndag är det dags för det viktigaste årsmötet på länge, och vi uppmanar samtliga supportrar att sluta upp och göra era röster hörda!!
Det har kommit in motioner (http://www.aikfotboll.se/omaikfotbollen ... tioner.pdf) gällande frågor som avgör klubbens framtid. Flera viktiga motioner som bevara 51 procentsregeln, mer inflytande för SFSU, för ståplats och pyroteknik. För er som inte är medlemmar i AIK så är det hög tid att bli det nu.
Måndagen den 16 mars. Restaurang Råsunda.
18.30 börjar mötet, kom i tid för registrering av rösträtt.
Nu är det dags att försvara VÅR klubb!!!
Det har kommit in motioner (http://www.aikfotboll.se/omaikfotbollen ... tioner.pdf) gällande frågor som avgör klubbens framtid. Flera viktiga motioner som bevara 51 procentsregeln, mer inflytande för SFSU, för ståplats och pyroteknik. För er som inte är medlemmar i AIK så är det hög tid att bli det nu.
Måndagen den 16 mars. Restaurang Råsunda.
18.30 börjar mötet, kom i tid för registrering av rösträtt.
Nu är det dags att försvara VÅR klubb!!!
Im a hustler baby
AIK-tifo har startat en sms-tjänst där man kan bidra med pengar med sin mobil. Vi vill härmed göra lite reklam för tjänsten och samtidigt uppmana folk att utnyttja den till fullo. Skriv AIKTIFO 200 till nr 72550, väldigt enkelt, eller hur?
Köp årskort.
Fuck the p.....
Drömmarnas fabrik
Som brukligt nu för tiden så blev det resa ner till Spanien under vinteruppehållet för att stilla fotbollsabstinensen med Spaniens hetaste derby. Denna gång skulle det bli extra kul då en kär SI-vän spenderat vintern nere i Sevilla för att plugga spanska(även fast ölen bevisligen fått gå före studierna). Vi va 10 pers som skulle åka ner för att hälsa på vår bror och våra vänner i Biris Norte, dock gjorde diverse omständigheter att vi till slut bara blev sju personer som åkte ner och slöt upp.
Vi kom fram sent på torsdags-natten och åkte till vår lägenhet utanför Sevilla, precis vid stranden. Dagen efter väcktes man av ett underbart väder, solen sken och det kändes nästan som sommar, det va dags att åka upp till Sevilla igen för att träffa fler av våra vänner än de som mött oss på flygplatsen och för att köra en rejäl festnatt kvällen innan derbyt. När vi hade styrt vårt vandrarhem så va det dags att ta sig mot Estadio Ramon Sanchez Pizjuan, tanken var att vi skulle haka på lite tifofix och sen göra stan. Men som vanligt i Spanien så blir det inte riktigt som man tänkt sig, saker blir som de blir. Istället för tifofix så blev det ölning och pubrund med en mindre klick Biris Norte innan vi drog vidare till kvällens festställe där vi även skulle möta upp resten av gruppens kärna samt ultras från Modena och Sampdoria. Språket är alltid en barriär till en början, men efter intag av diverse substanser så funkar allt. Festandet pågick fram tills det började ljusna för de flesta av oss utom han som lyckades däcka på toan tillhörandes klubben.
Dagen efter va trögstartad, skönt då med ett derby som börjar kl 22, i kontrast till här hemma där man vill spela högriskmatcher 12:30. Utanför arenan va feststämningen inte lika påtaglig som tidigare år då polisen va rejält på tårna. Troligtvis ett resultat av den attack som Betis ultras hade gjort bara några dagar tidigare på Biris lokal. 20 grönvita hade försökt storma Biris lokal, men de åtta Sevilla som befann sig i lokalen hade stått emot bra och till slut hade allt Betis utom en lämnat lokalen. Den som va kvar hade då dragit kniv och det hela hade slutat med att han själv blivit knivhuggen, något som alltså gjorde att polisen hade stenkoll på alla som besökte lokalen samt alla ultras runt arenan. Nåväl, vi svenskar körde på iaf, rom och cola inhandlades och dracks öppet på gatan tills det va dags att gå in på arenan. Till den norra läktaren säljs det inga lösbiljetter utan det är uteslutande för Biris medlemmar så som tidigare år fick vi ta oss in genom långsidan efter att Biris capo styrt in oss och de andra gästerna.
Tifot föreställde Sevillas arena tillsammans med drömmarnas gud med texten Drömmarnas Fabrik, banderollen va dock inte orginalet då den hade blivit förstörd av en bengal i samband med Betis stormningsförsök. Stämningen på matchen va ungefär som utanför, lite sämre än tidigare och spelet på planen påverkade givetvis en hel del. Sevilla förlorade ett hemmaderby för första gången på 12 år, resultatet blev till slut 1-2.
Efter matchen va det nog bara vi svenskar som fortfarande ville festa, men våra värdar krigade för att hålla oss nöjda, men till slut gav de upp och vi drog vidare för ännu en kul kväll som slutade runt sju-snåret på morgonen.
Vi hade några dagar kvar i Spanien och drog oss ner till strandlägenheten igen och njöt av att inte behöva ha på sig vinterjacka varje gång man gick utanför dörren. Sista dagen skulle det blivit ett besök i lokalen, men pga incidenten tidigare så gick det inte då polisen hade span på lokalen och den va mer eller mindre off limits för tillfället.
Gracias por todo, luego nos veremos de nuevo,
Dale Sevilla, Dale AIK!
Vi kom fram sent på torsdags-natten och åkte till vår lägenhet utanför Sevilla, precis vid stranden. Dagen efter väcktes man av ett underbart väder, solen sken och det kändes nästan som sommar, det va dags att åka upp till Sevilla igen för att träffa fler av våra vänner än de som mött oss på flygplatsen och för att köra en rejäl festnatt kvällen innan derbyt. När vi hade styrt vårt vandrarhem så va det dags att ta sig mot Estadio Ramon Sanchez Pizjuan, tanken var att vi skulle haka på lite tifofix och sen göra stan. Men som vanligt i Spanien så blir det inte riktigt som man tänkt sig, saker blir som de blir. Istället för tifofix så blev det ölning och pubrund med en mindre klick Biris Norte innan vi drog vidare till kvällens festställe där vi även skulle möta upp resten av gruppens kärna samt ultras från Modena och Sampdoria. Språket är alltid en barriär till en början, men efter intag av diverse substanser så funkar allt. Festandet pågick fram tills det började ljusna för de flesta av oss utom han som lyckades däcka på toan tillhörandes klubben.
Dagen efter va trögstartad, skönt då med ett derby som börjar kl 22, i kontrast till här hemma där man vill spela högriskmatcher 12:30. Utanför arenan va feststämningen inte lika påtaglig som tidigare år då polisen va rejält på tårna. Troligtvis ett resultat av den attack som Betis ultras hade gjort bara några dagar tidigare på Biris lokal. 20 grönvita hade försökt storma Biris lokal, men de åtta Sevilla som befann sig i lokalen hade stått emot bra och till slut hade allt Betis utom en lämnat lokalen. Den som va kvar hade då dragit kniv och det hela hade slutat med att han själv blivit knivhuggen, något som alltså gjorde att polisen hade stenkoll på alla som besökte lokalen samt alla ultras runt arenan. Nåväl, vi svenskar körde på iaf, rom och cola inhandlades och dracks öppet på gatan tills det va dags att gå in på arenan. Till den norra läktaren säljs det inga lösbiljetter utan det är uteslutande för Biris medlemmar så som tidigare år fick vi ta oss in genom långsidan efter att Biris capo styrt in oss och de andra gästerna.
Tifot föreställde Sevillas arena tillsammans med drömmarnas gud med texten Drömmarnas Fabrik, banderollen va dock inte orginalet då den hade blivit förstörd av en bengal i samband med Betis stormningsförsök. Stämningen på matchen va ungefär som utanför, lite sämre än tidigare och spelet på planen påverkade givetvis en hel del. Sevilla förlorade ett hemmaderby för första gången på 12 år, resultatet blev till slut 1-2.
Efter matchen va det nog bara vi svenskar som fortfarande ville festa, men våra värdar krigade för att hålla oss nöjda, men till slut gav de upp och vi drog vidare för ännu en kul kväll som slutade runt sju-snåret på morgonen.
Vi hade några dagar kvar i Spanien och drog oss ner till strandlägenheten igen och njöt av att inte behöva ha på sig vinterjacka varje gång man gick utanför dörren. Sista dagen skulle det blivit ett besök i lokalen, men pga incidenten tidigare så gick det inte då polisen hade span på lokalen och den va mer eller mindre off limits för tillfället.
Gracias por todo, luego nos veremos de nuevo,
Dale Sevilla, Dale AIK!
Krya på dig
Pikaista paranemista Tomi! Drygt en månad till allsvensk premiär och så händer det här, hoppas du kommer tillbaka starkare än någonsin 2010.
Edelweiss
Svensk sportjournalistik är skit och alla sportjournalister är skit. Helgens solnabärs avnjöts när alkoholisten Robert Laul, ”sportjournalist” på sveriges sämsta tidning Aftonbladet dök upp, och värre stackare till pajas får man leta efter. Efter en utskällning får Robert stå för krognotan genom att få bjuda på shots till några AU, och berättar om hur han aldrig har skrivit något illa om AIK-supportrar.
Fyllesvammel om att han är ”uppväxt i orten” och är ”barndomsvän med Kenny Pavey” och några shots till, stämmer även Robert med i ramsan ”Simon Bank är en hora”. Sen försvinner Laul hem med en mindre vacker dam som han ”hoppas få sätta på”. Sorligt att en pajas som Robert Laul får utrymme i media att styra halva Sveriges åsikter om svensk fotboll.
Fyllesvammel om att han är ”uppväxt i orten” och är ”barndomsvän med Kenny Pavey” och några shots till, stämmer även Robert med i ramsan ”Simon Bank är en hora”. Sen försvinner Laul hem med en mindre vacker dam som han ”hoppas få sätta på”. Sorligt att en pajas som Robert Laul får utrymme i media att styra halva Sveriges åsikter om svensk fotboll.
Braaap
AU-vännen Max Peezay med ny video och nytt album, ut och köp alla barn!
Life goes on
Träningsmatcherna ligger i stit mittenskede, alltid lika intetsägande, men alltid lika intressant ändå.
Ultras Nord gör sitt för att välkomna de nya spelarna
Västerås borta vart en händelserik resa, på vägen dit fick SI´s trognaste borta-bil punka och utanför fick några Burberry-kids lära sig att snöbollskrig alltid slutar med att nån börjar gråta.
Nystarten
Håll ögonen öppna...
Regalos Inolvidables
Detta är en reseberättelse om när en klick på fem AIK U begav sig ner till Sevilla inför derbyt mellan Sevilla FC och Real Betis, söndag den 6 januari, 21:00. Det var andra gången som kontakter mellan Sol Invictus och Biris Norte fick gnagare att besöka Stadio Sánchez Pizjuan, förra gången var hösten 2005. Det bör understrykas att det inte finns något uttalat friendship mellan SI och BN.
Dagen innan match besökte vi Biris Nortes lokal en bit utanför staden. Anledningen att de inte har en lokal mer centralt är främst för att få ha den ifred från Ultras Betis. I lokalen knåpades det sista förarbetet på tifot innan lasset begav sig på en pick-up in mot Nervion, området där arenan ligger. Väl vid arenan blev det inget tifofix för dem som inte tillhörde tifogruppen och det var väldigt hemlighetsfullt kring det hela. Istället satte vi oss ett 30-tal ner vid ett långbord med mat och öl utanför stammispuben vid arenan. 15 Ultras Modena som hade bilat från Italien med några bordellstopp på vägen anslöt strax därpå. De var många äldre, 35-40 år, som varit med om mycket på Italienscenen efter vad de berättade.
På matchdagen var vi ett 50-tal som samlades redan efter lunchtid vid puben. Det började med öl från puben innan inhandlad rom och cola från bodegas tog över gatorna, ett traditionellt förkrök utanför arenan. Vid 17-tiden, fyra timmar innan matchstart, begav sig drygt hundra man mot den södra läktaren för att leta reda på Betis ultras som var på väg mot arenan. Polisen var dock snabbt på plats och kunde skingra skaran utan att något allvarligare inträffade. Istället fortsatte drickandet utanför arenan ackompanjerat med sång, pyro och petardis om vartannat ända fram tills matchstart.
Efter att vi släpptes in på läktaren genom tifoinsläppet hängdes vår medhavda banderoll upp. Stämningen var hög och hela arenan sjöng hymnen redan vid uppvärmning. Biris tifo bestod av en välmålad overheadflagga med en pojke på som öppnat presenter bestående av pokaler som han önskat och fått i julklapp, pokaler som SFC erövrat genom åren. På sjoken vid sidan om stod det Regalos Inolvidables - "oförglömliga gåvor" på svenska.
Matchen dominerades av Sevilla rakt igenom och Betis lyckades bara få iväg nåt enstaka långskott mot mål. Det var klasskillnad rakt igenom och matchen vanns till slut med 3-0. Trots det höll bortasektionen igång bra matchen igenom. En del rök och även några bengaler drogs på Biris sektion.
Efter matchen gjordes ett försök att leta reda på Betis ultras. Ett 50-tal Biris plus vänner gav sig in på smågatorna för att kringgå polisen vilket inte resulterade i mer än flaskkastning och petardis mot snutarna som hade full koll hela tiden. Istället återvände alla till puben för att fira segern. Festandet fortsatte på diverse pubar under hela natten ända in på ljusa dagen - en underbar avslutning på en fantastisk resa!
Biris Nortes hemsida:
www.magiconervion.com
Dagen innan match besökte vi Biris Nortes lokal en bit utanför staden. Anledningen att de inte har en lokal mer centralt är främst för att få ha den ifred från Ultras Betis. I lokalen knåpades det sista förarbetet på tifot innan lasset begav sig på en pick-up in mot Nervion, området där arenan ligger. Väl vid arenan blev det inget tifofix för dem som inte tillhörde tifogruppen och det var väldigt hemlighetsfullt kring det hela. Istället satte vi oss ett 30-tal ner vid ett långbord med mat och öl utanför stammispuben vid arenan. 15 Ultras Modena som hade bilat från Italien med några bordellstopp på vägen anslöt strax därpå. De var många äldre, 35-40 år, som varit med om mycket på Italienscenen efter vad de berättade.
På matchdagen var vi ett 50-tal som samlades redan efter lunchtid vid puben. Det började med öl från puben innan inhandlad rom och cola från bodegas tog över gatorna, ett traditionellt förkrök utanför arenan. Vid 17-tiden, fyra timmar innan matchstart, begav sig drygt hundra man mot den södra läktaren för att leta reda på Betis ultras som var på väg mot arenan. Polisen var dock snabbt på plats och kunde skingra skaran utan att något allvarligare inträffade. Istället fortsatte drickandet utanför arenan ackompanjerat med sång, pyro och petardis om vartannat ända fram tills matchstart.
Efter att vi släpptes in på läktaren genom tifoinsläppet hängdes vår medhavda banderoll upp. Stämningen var hög och hela arenan sjöng hymnen redan vid uppvärmning. Biris tifo bestod av en välmålad overheadflagga med en pojke på som öppnat presenter bestående av pokaler som han önskat och fått i julklapp, pokaler som SFC erövrat genom åren. På sjoken vid sidan om stod det Regalos Inolvidables - "oförglömliga gåvor" på svenska.
Matchen dominerades av Sevilla rakt igenom och Betis lyckades bara få iväg nåt enstaka långskott mot mål. Det var klasskillnad rakt igenom och matchen vanns till slut med 3-0. Trots det höll bortasektionen igång bra matchen igenom. En del rök och även några bengaler drogs på Biris sektion.
Efter matchen gjordes ett försök att leta reda på Betis ultras. Ett 50-tal Biris plus vänner gav sig in på smågatorna för att kringgå polisen vilket inte resulterade i mer än flaskkastning och petardis mot snutarna som hade full koll hela tiden. Istället återvände alla till puben för att fira segern. Festandet fortsatte på diverse pubar under hela natten ända in på ljusa dagen - en underbar avslutning på en fantastisk resa!
Biris Nortes hemsida:
www.magiconervion.com
